är en Hamster

Blä säger jag bara.. får man vara så barnslig.. ? ja lite.. för nu är det segt. Jag har värkar som kommer med ca 5 till 10 minuters mellanrum som är ca 1 minut långa.. men ändå känns det som det står still... Jag börja bli riktigt rastlös och vandrar runt hemma som en hamster i en bur!

När jag väntade Gabriel så åkte man ju många turer till förlossningen och hade ju ett hum hur allt stod till.. men nu, näe.. nu ska jag gå här hemma tills vattnet går! och jag slår antingen in mitt huvud i väggen eller slår sönder något... Jag är så rastlös att jag måste dingla med benen när jag ska sova!

Pontus däremot, hade borde få medalj den lilla stackaren!!! Tycker faktiskt mer synd om honom än om mig själv just nu, för han får gå här hemma och lyssna till mitt rastlösa gnällande. Sen alla timmar han får lägga ner för att enbart klia mig på ryggen, samtidigt som jag bara snäser åt honom åt allt han gör. Ja mitt humör har grävt ner sig någonstans, så allt han gör är enligt mig fel, fast han bara vill vara snäll och hjälpa mig.

Stackars människa, och jag har sagt att det kommer bli värre, men att jag inte menar något illa.. Men han är tålmodig och bara går här och stå ut. Så jag tycker mer synd om honom än om mig....

Men snart är det ju över. Men lite panik börja jag få, över smärtan som väntas komma, jag vet ju att det kommer göra ont, men börja bli påmind om hur ont de kommer att göra.. Det är de enda jag är nervös över.. smärtan... usch.. Men men...


nu ska hamstern gå och lägga sig i sängen.. för jag kan inte sitta upp länge..