hur mycket ska man orka med?

nätterna börja likna en mardröm, jag kan inte ligga ner alls för då kommer kräk känslan.
Sammandragningarna och förvärkarna gör en kallsvettig och helt utmattad. Det gör så ont att man ibland kommer på sig själv sitta och halvskrika som en boll... smärtlindring? varmekudde och hunden just nu. Jag lägger upp Haguirre emot ryggen och varme kudden på magen. Ibland får jag henne till att klia mig på ryggen också.

Det är det ända jag kan göra just nu. Om dagarna somnar jag av ren utmattning. Det var precis som när jag väntade Gabriel. Men det är jobbigt för Pontus, för han kan inte förstå att det verkligen är så det går till för mig. Trots att jag förklarat att det var samma med Gabriel, så tycker han att det verka onormalt. men men...

Trots att det gör så ont, känns det ändå som att ingen förlossning har startat i alla fall. Det är för mig en trygghet i att jag tror jag kommer ihåg hur det kändes när det hade dragit igång.

Det går inte att beskriva hur det känns helt och hållet. Men det känns ungefär som kroppen exploderar varja gång värkarna kommer, och man kan knappt andas eller röra på sig. Så var det för mig i alla fall. Sen rann det ju vatten med, så det hade jag ju att gå efter. Än så länge kommer det inget vatten. Lite slem med pytte lite blod i, men de kan vara slem proppen som släpper... helt normalt innan förlossningen drar igång.

Det är bara så jobbigt att ha så ont och känna att det ändå står helt still i kroppen.. usch jag vill att veckorna ska gå fort nu.. så att detta är över i alla fall.

Sen vet jag att det kommer stunder som man vill stoppa in bebisen i magen igen..